En pysselväninna till mej ville ge sina barnbarn denna vackra kofta i julklapp. Tyvärr ville livet annorlunda, hon gick hastigt bort alldeles för tidigt. Hennes man ville så gärna fullfölja hennes önskan och frågade mej om jag kunde sticka koftorna. Jag kunde bara inte svara annat än ja. Så nu vet jag vad jag ska göra ett tag framöver. Fyra koftor stickas ju inte på en kafferast. Lite "agasamt" att det ska stickas runt och sen klippas upp, men det brukar ju gå bra när man väl är där. En sak är säker, det kommer att stickas in många tankar om livets hastiga vändningar i dessa koftor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar